Regndans
På ditt paraply dansar jag
regnet som faller berör mig inte
vattenpölarna hoppar jag i
vad stör det hur mycket det stänker på dig.
Huvudsaken att jag lever här och nu
hör livets alla vattenfall dundra
pulsera i mina ådror
sätta liv i mig, äntligen.
Hur du än ber mig sluta
hör jag inget.
Ditt gnäll är obetydelsefullt
precis som din olycka.
Regndropparna faller på min utsträckta tunga
som när jag var liten
lika lite bekymmer.
Regnet kan ösa ner
jag har regnbyxor och regnhatt
det är allt jag behöver.
Regndropparna skadar mig inte
låt det regna
för regnet skadar äntligen dig.
©Hanso 10 februari 2008
tack (; Jag undrar hur jag skall tolka denhär. Först tänkte jag på en grå dag med en människa i granna regnkläder som bekymmerselöst ströva omkring och njöt av regnet. men sedan blev jag och fundera lite med dendär sista raden. Nu känns det mera som om människan har insett att den har lyckats och gottar sig åt den andras dumhet (Jag e lite seko :D:D) men fast jag inte förstod den så tycker jag att det var väligt fint skrivet (som alltid) Jag tycker om raden med " Regndropparna faller på min utsträckta tunga" den blir jag glad av. kram
jestas vem visste du kan skriva såhär
SLUTET MEGABRA!
