h

 Ute i natten hörs höga rop och skratt, snabba springande steg barfota i våren. De springande stegen närmar sig ljuskällan, en grill och levande ljus. Jag är en av de springande, jag är en av dem som andas djupt in av den svala våriga luften. Jag springer hand i hand med en av mina bästa vänner, snabbast av alla springer vi, först av alla. Hon skrattar rakt ut, kanske utan anledning, skriker något om att valborg är det bästa för att man får äta hur mycket grillkorv man vill. Jag lyssnar inte så noga för jag tänker på våren och det svala gräset under mina fötter. Mest av allt tänker jag på lyckan jag är fylld av just nu ikväll.
 Vi slår oss ner runt grillen, jag smakar lite på allt det bjuds på och dricker mjöd. Bästa vännens pojkvän hittar många russin i sin mjöd, och delar med sig till mig. Russin i mjöd är bäst, de är sega och skummiga på samma gång. Han skrattar åt hur lycklig jag blir över russinen, och jag känner mig glad över att ha honom vid min sida. Runtom mig existerar ett virrvarr av samtal, och det känns härligt att vara en del av det virrvarret. Inatt hör vi alla ihop, inatt är vi alla ett gemensamt vimmel. Vi bekämpar myggor med tobaksrök och skrattar åt allt och ingenting. Vardagens oroligheter är bortglömda för länge sedan, inatt kan vi känna varenda sekund ticka inuti oss.
 Av grillen finns snart bara glödande röd kol kvar. Virrvarret börjar röra sig bortåt, mot andra outforskade stunder. Jag sitter kvar vid brasan med min russinvän och röker min cigarett tillslut. Han äter upp det sista av min grillkorv jag inte orkade med, jag kan känna hans axel vid min sida. Det är något speciellt med pojkars axlar som jag inte kan beskriva. Jag sneglar på honom. Lugnet sänker sig runtom oss, bara ibland hör vi de allra högsta skratten och skriken som kommer farande med vinden. Han märker att jag ser på honom och han ler generat och torkar sig runt munnen. Jag är glad över att min bästa vän hittat en så fin pojke, med tilltalande axlar.
 "Vad tänker du på, egentligen?", undrar han när han ser mitt breda leende.
 "Skall jag vara ärlig tänker jag på att du har vackra axlar", säger jag med ett skratt. Han sneglar ner på sina axlar och ser på mig med en frågande min.
 "Allt går du och tänker på", säger han tillsist med ett snett leende. Hans ögon lyser och det känns som om han betraktar mig på ett sätt han aldrig gjort förr. Han kastar en blick på mina axlar och ser på mig och lägger en arm runt mig.
 "Du har väldigt fina axlar själv du", mumlar han och hans fingrar känns elektriska på då de smeker min arm. En stund känner jag mig misstänksam och redo att smita min väg, men våren känns alldeles för vacker. Den glödande kolen är lugnande och hans kropp känns behaglig och hemtrevlig. Jag lutar mitt huvud på hans axel och kan höra hans andetag i mitt hår.
 "Du är en bra vän", säger han och jag känner mig mer avslappnad än någonsin. Här kunde jag sova och drömma om solsken och vackert väder.
 "Ditt hår doftar gott", mumlar han. Tänk att vara uppskattad, vilken underbar känsla.
 "Jag älskar nog dig", säger han ut i tystnaden. Jag ler och kramar honom hårt. Att ha en vän som älskar en är bättre än russin i mjöd.
 "Jag gillar dig nog mer än russin i mjöd", säger jag istället. Han ger ifrån sig ett litet skratt och smeker min sida. Jag hör att någon skriker om julen och jag funderar över vem som kan tänka på julen denhär natten.
 "Det tror jag nog inte förrän du bevisar det", säger han retsamt. "Hade du gillat mig så mycket hade jag varit uppäten i det här laget", tillägger han lågt.
 Jag tittar på honom och hans blick är djup. Jag kan inte låta bli att se på hans läppar. Plötsligt lutar han sig framåt och kysser mig mjukt. Hans läppar är mjuka och varma och jag besvarar kyssen utan att tveka. En vänskapskyss i en vacker natt kan väl ingen motstå. Han tungspets smeker min och kyssarna förändras från oskyldiga små till hungriga och djupa. Mina tankar känns otroligt långt borta och jag känner bara mjukheten i hans kropp. Han trycker mig hårt mot honom och stönar lågt. Hans hand slinker in under min skjorta.

 Det känns som om någon häller en hink iskallt vatten över mig, och plötsligt är jag klar i huvudet. Jag sitter omslingrad med min bästa väns pojkvän och smakar på hans läppar. Jag skuffar undan honom och får en god lust att slå till honom. Han tittar besviket på mig och säger obetydelsefulla ord utan att jag lyssnar. Han gör en ansats att röra mig men jag känner avsmak och slår undan hans händer. Glöden i grillen har slocknat helt och myggorna snurrar kring våra huvud. Ut på marken fäller jag en flaska mjöd och jag trampar sönder alla russin utan att känna det minsta. Bort springer jag, och tur att han inte följer mig, för då skulle han vara exakt lika platt som alla russin.
1maj2008 ©Hanso