h

Jag vet att jag har talat om förrivärlden så många gånger. Men jag måste ta upp det en gång till för en gång är ingen gång och två är lika med noll. Jag kom igen att tänka på att allt är så mycket djupare om det är lite gammalt. Tänk på rosetten jag har i håret som är köpt på loppis, vem kan ha haft den på sig före mig? För att inte tala om min väska, vilka hemligheter kan den gömt åt sin förra ägare? Vår gamla ladugård, även den är vacker i sin ålderdomlighet.
Nya saker är aldrig lika vackra. Min ipod är inte så värdefull för mig fastän den var det i pengar, för mig är musiken mer värdefull, alla känslor som kommer då jag lyssnar och alla minnen sånger för med sig. Och hur råkar det sig att även mitt favoritbänd Queens sångare Freddie Mercury är död och bändet inte spelar mer? Jo för ålderdomligheten på sångerna ger mig kärlek och, tänk bara, det som spelats in på cdna kommer aldrig tillbaka i verkligheten igen.
Åh visst är det underbart!

Det är som jag får kalla kårar av att tänka på gammalt. På bild ser ni min gamlafarfar, jag undrar vem som tog fotografiet, jag undrar hurdan själva gamlafarfar var som person. Hur växte han egentligen upp? Vad trodde han egentligen om framtiden? Tänk om han hade vetat att i framtiden satt hans barnbarnsbarn och funderade på hurdant liv han hade fastän han varit borta mycket länge redan.
Jag vill inte bli bortglömd heller när jag blir en förrivärlden-människa. Hanso