Mellanmålskritik
Ibland blir jag mer knasig än jag är. Då tillreder jag ett mellanmål och reflekterar med alla sinnen - och skriver såklart ner alltihop. Såhär skulle jag beskriva mitt mellanmål just idag.
Hemgjord keramik med litet hjärta smakar hjärtevarmt, stora glas med kossor på likaså. Koppar i min favoritserie och skedar med kramande mumintroll - vad ger det annat än en positiv bild? Stanna upp och känn.
Ljud är goda, tro mig. Ljudet av att äta krispig sallad på rostat bröd smakar så det känns i hela kroppen. Lyssnar man riktigt noga hör man att det knarrar då tänderna går igenom ost och skinka.
Doften av kaffet gör kaffet till det det är. Varje gång man tar en klunk är näsan nyfiken där och drar in ångan och ger hjärnan en signal om smaken. Kaffe doftar i hela huset när det kokas och det är underbart för man slipper ropa "nu är kaffet klart", för alla doftar ju när det är dags! Alla världens kändaste drycker har starka dofter, hur kan det komma sig, jo drycken smakar så gott som den doftar.
Ett svalt glas mellan händerna efter kaffet ger en behaglig känsla. Smoothien glider nästan obemärkt över tungan, genom halsen och fyller hela kroppen med svalkande lugn. Ibland måste smoothien tuggas för att det ibland dyker upp bananbitar och skulle bananbitarna försvinna skulle smoothien inte alls vara lika god! Eller att få suga ur sugröret från fel ända - bara det ger ju vibrationer ända ner till tåspetsen!
Efterrätten skall vara glädjande och efterrätten har alltid stora förväntningar. Färgglada skumgodis ser godare ut än de flesta godis. Det går inte att barbariskt sluka dem - först måste de tittas på, sedan måste de kännas på och själva ätandet får en mindre roll. Det är bra att de är tillräckligt mjuka, det är bra att de smakar mindre konstgjort än annat konstgjort godis men det bästa är ändå känslan. Det går helt enkelt inte att titta på dem eller äta dem utan att le.
Smaken hos all mat är mindre vesäntlig än alla andra sinnen, börjar jag nästan tro. Smaken är ju bara där för en dubbelkoll - för att bekräfta att synen, hörseln, doften och känslan inte varit på villovägar. Smaken blir gemensam nämnare i fråga om mat och får därmed all uppmärksamhet. Orättvist tycker jag.
Sugen på mitt mellanmål?
Café au laît
Fullkornsrostbröd med smör, ost, tunn skinka, sallad och gurka.
Banansmoothie (en banan, lite naturellyoghurt, lite fullkorn)
Truly Smoothy Party Animals
Hanso
Hemgjord keramik med litet hjärta smakar hjärtevarmt, stora glas med kossor på likaså. Koppar i min favoritserie och skedar med kramande mumintroll - vad ger det annat än en positiv bild? Stanna upp och känn.
Ljud är goda, tro mig. Ljudet av att äta krispig sallad på rostat bröd smakar så det känns i hela kroppen. Lyssnar man riktigt noga hör man att det knarrar då tänderna går igenom ost och skinka.
Doften av kaffet gör kaffet till det det är. Varje gång man tar en klunk är näsan nyfiken där och drar in ångan och ger hjärnan en signal om smaken. Kaffe doftar i hela huset när det kokas och det är underbart för man slipper ropa "nu är kaffet klart", för alla doftar ju när det är dags! Alla världens kändaste drycker har starka dofter, hur kan det komma sig, jo drycken smakar så gott som den doftar.
Ett svalt glas mellan händerna efter kaffet ger en behaglig känsla. Smoothien glider nästan obemärkt över tungan, genom halsen och fyller hela kroppen med svalkande lugn. Ibland måste smoothien tuggas för att det ibland dyker upp bananbitar och skulle bananbitarna försvinna skulle smoothien inte alls vara lika god! Eller att få suga ur sugröret från fel ända - bara det ger ju vibrationer ända ner till tåspetsen!
Efterrätten skall vara glädjande och efterrätten har alltid stora förväntningar. Färgglada skumgodis ser godare ut än de flesta godis. Det går inte att barbariskt sluka dem - först måste de tittas på, sedan måste de kännas på och själva ätandet får en mindre roll. Det är bra att de är tillräckligt mjuka, det är bra att de smakar mindre konstgjort än annat konstgjort godis men det bästa är ändå känslan. Det går helt enkelt inte att titta på dem eller äta dem utan att le.
Smaken hos all mat är mindre vesäntlig än alla andra sinnen, börjar jag nästan tro. Smaken är ju bara där för en dubbelkoll - för att bekräfta att synen, hörseln, doften och känslan inte varit på villovägar. Smaken blir gemensam nämnare i fråga om mat och får därmed all uppmärksamhet. Orättvist tycker jag.
Sugen på mitt mellanmål?
Café au laît
Fullkornsrostbröd med smör, ost, tunn skinka, sallad och gurka.
Banansmoothie (en banan, lite naturellyoghurt, lite fullkorn)
Truly Smoothy Party Animals
Hanso
Kommentarer
Postat av: Katarina
Tack!
Jag har samma Taikakopp men som blå, åh den är helt bäst! Jag dricker varje dag ur den, te dock, kaffe tycker jag är helt blä :D mönstret är helt underbart, jag älskar domdär ugglorna.
Vilken bra mellanmålsskildring x)
Trackback
