h

Ibland går inget som man hade tänkt sig. Egentligen är det ju oftast så. Finlandsmästerskap, FM, var min huvudtävling denna sommar. Och min huvudgren var såklart 100meter häck. På fredagen kom jag lätt till finalen i häcken på ett nytt personligt rekord 13,45 fastän jag saktade in före mål. Jag var bland de fyra bästa med den tiden och jag skulle vara med i striden, det hade jag ju bestämt redan ett år innan. Om starten till finalen hade jag drömt hela året. Starten till min viktigaste tävling. Men så blåste vinden emot i 4m/s vilket är onormalt hårt, det blev en tjuvstart som inte skjöts tillbaka. Det tillsammans med en massa annat gjorde att jag fick kortslutning och inte visste vad jag höll på med. Jag löpte häckarna med fem steg emellan fastän det var meningen att löpa med tre, och redan vid andra häcken visste jag att jag inte hade någon chans. Det var det värsta jag varit med om någonsin. Hundra meter har aldrig känts så långt, och när jag kom över mållinjen ville jag helst försvinna långt bort. Den som ger sig in i leken får leken tåla, javisst, men just då kände jag mig lika liten som när jag var sex år gammal. 

 
©Hanso

Fast inget blir som man tänkt sig måste ju inte allt sluta dåligt iallafall. På lördagsmorgonen när jag steg upp bestämde jag mig för att nu strunta i gårdagens misslyckande och istället göra mitt allra bästa i längdfinalen. Jag tänkte att efter ett sådant misslyckande måste jag ändå förtjäna att lyckas. Och det gjorde jag faktiskt. Längden har varit lite motig för mig hela sommaren, och visst hade jag det svårt att få stegen att passa in även denhär gången. Men ett hopp lyckades passa på plankan, ett hopp som kom i sista stund. Det hoppet blev 552 vilket är nytt personligt rekord, och bar mig till en tredje plats! Det hade jag ändå inte räknat med, och tänk hur härligt det kändes när allt stämde i sista minuten, när jag redan då jag landade visste att jag hade lyckats. Då jag hörde pappas och mammas och vännernas rop som också förstod att det gått bra. Och när jag hörde siffrorna fick jag skrika och skratta och känna mig riktigt nöjd med mig själv. DET var underbart.

 
©MickeY

Sistochslutligen blev det en bra resa. Och så hann jag gå på loppis där jag fyndade en marimekkoskjorta och en benettontröja för 3euro. Inte illa det inte!


 
©MickeY 
Puss, Hanso