h

Jag sitter i julaftonens tomma stund. Stunden efter att jag fixat ihop de sista korten, efter att jag sjungit på åldringshemmet, efter att jag druckit glögg och ätit småmums med mina vänner. Efter det att jag fått en riktigt fin julkänsla. Så sitter jag här och lyssnar när mamma gör sista julmaten och väntar på att få åka till gravgården för att sedan åka till julaftonsfirandet och äta gott. Och efter det öppna alla julklappar. Det ska bli fint.
Men nu sitter jag ännu och väntar. Det värsta när man var liten, men nu känns det bara skönt. Lite tid att fundera, tack så mycket.

Julklappar är alltid så fina innan de blir öppnade. Tid är nerlagd på att fixa kort och paketering och julklappar med papper på innehåller en massa förväntningar och nyfikenhet. Före man öppnar paketet finns tusen små ideer om vad paketet kan innehålla och det är så fint. För det ger rum för drömmar. Oftast innehåller paketet inte alls det man förväntat sig och det gör absolut ingenting. Det är ju det som är så roligt.

Nu ska ni få titta på några fina paket.
Dessa julklappar samlades ihop i mitt rum idag, som vi gav varandra Mandi, Ida och jag.

Det Ida gav Mandi kallar jag omtanke.

Dessa gav jag Fanny och Lina redan i söndags, men de var så fina att jag tog bild på dem då.

Och på paketen som jag ännu inte gett min pappa o bror löper renar. De är paketerade lite som finlands flagga! Ser ni julklappsrimmen? Hihi.

Paket jag önskar jag fotograferat var paketet till min gudmor och gudfar jag redan gett. En fin ljusställning som jag själv prytt med pärlor. Ett annat var plåtburken jag imorse lade vid mammas och pappas säng innan de vaknade. Som innehöll julgransbollar och julgranspepparkakor och ett ljus jag själv stöpt. Fint.

Det är så fint att få ge sina vänner kramar och fina ord och fina paket!