h

Artikeln i Hufvudstadsbladet söndag 31 augusti. Jag gillade den starkt. Har aldrig egentligen tänkt på att finlandssvenskar har en annorlunda stil än finskatalandefinskar. Burberryhalsduken har jag nog alltid förknippat med finlandssvenskar, precis som det står i artikeln, men inget mer än det. Men nu när jag läst dethär märker jag att kanske det stämmer. Kanske finlandssvenskar bär kläder på ett annat sätt, kanske finlandssvenskar är lite annorlunda. Citat ur artikeln kommer här.

"- Självfallet finns det en finlandssvensk stil! utropar han ivrigt utan att blinka.
 Och med några bruna Burberry-rutor kommer man enligt Younes ännu ingen vart. Vår stil gör sig uttryck "i doften, talet och i hållningen". Och är dessutom något som flitigt borde kopieras.
 - Ni borde ta det som bästa sortens komplimang. Tänk att ni som sex procent av folket har lyckats skapa en helt egen stil! förklarar Younes."

Det gör mig glad.
Hanso

Ibland går inget som man hade tänkt sig. Egentligen är det ju oftast så. Finlandsmästerskap, FM, var min huvudtävling denna sommar. Och min huvudgren var såklart 100meter häck. På fredagen kom jag lätt till finalen i häcken på ett nytt personligt rekord 13,45 fastän jag saktade in före mål. Jag var bland de fyra bästa med den tiden och jag skulle vara med i striden, det hade jag ju bestämt redan ett år innan. Om starten till finalen hade jag drömt hela året. Starten till min viktigaste tävling. Men så blåste vinden emot i 4m/s vilket är onormalt hårt, det blev en tjuvstart som inte skjöts tillbaka. Det tillsammans med en massa annat gjorde att jag fick kortslutning och inte visste vad jag höll på med. Jag löpte häckarna med fem steg emellan fastän det var meningen att löpa med tre, och redan vid andra häcken visste jag att jag inte hade någon chans. Det var det värsta jag varit med om någonsin. Hundra meter har aldrig känts så långt, och när jag kom över mållinjen ville jag helst försvinna långt bort. Den som ger sig in i leken får leken tåla, javisst, men just då kände jag mig lika liten som när jag var sex år gammal. 

 
©Hanso

Fast inget blir som man tänkt sig måste ju inte allt sluta dåligt iallafall. På lördagsmorgonen när jag steg upp bestämde jag mig för att nu strunta i gårdagens misslyckande och istället göra mitt allra bästa i längdfinalen. Jag tänkte att efter ett sådant misslyckande måste jag ändå förtjäna att lyckas. Och det gjorde jag faktiskt. Längden har varit lite motig för mig hela sommaren, och visst hade jag det svårt att få stegen att passa in även denhär gången. Men ett hopp lyckades passa på plankan, ett hopp som kom i sista stund. Det hoppet blev 552 vilket är nytt personligt rekord, och bar mig till en tredje plats! Det hade jag ändå inte räknat med, och tänk hur härligt det kändes när allt stämde i sista minuten, när jag redan då jag landade visste att jag hade lyckats. Då jag hörde pappas och mammas och vännernas rop som också förstod att det gått bra. Och när jag hörde siffrorna fick jag skrika och skratta och känna mig riktigt nöjd med mig själv. DET var underbart.

 
©MickeY

Sistochslutligen blev det en bra resa. Och så hann jag gå på loppis där jag fyndade en marimekkoskjorta och en benettontröja för 3euro. Inte illa det inte!


 
©MickeY 
Puss, Hanso

Idag kände jag mig bra. Kanske pågrund av rosetten runt min midja. Jag skrattade mycket, även på kemitimmen. Efter dagens massage skulle jag snabbt gå och köpa ettpar byxor jag sett i en katalog. De kändes superba när jag jag tog dem i min hand och fick genast känslan att dessabyxorvarunderbara. Men när jag drog på dem och storlek 34 var för tajt och storlek 36 för lös, blev jag inte bara lite besviken. Sedan tänkte jag nästan köpa en klänning, men lämnade den för en Pyörremyrsky som förrästen var det godaste jag ätit PÅ LÄNGE. Kan fortfarande känna smaken i munnen. Ahh. Ångrar mig trotsallt lite över klänningen nu.. Hade kommit bra till användning tillexempel imorgon till skolan.



Lite OS-snack: Jag är ledsen för Tommi Evilä som inte kom till längdfinalen efter två övertramp, han skulle ha haft kapacitet att vinna dem alla. Xiang Liu måste ha känt sig som världens skyldigaste man då han inför alla som väntade sig att han skulle vinna OS inte ens kom till första häcken. Jag ville nästan gråta för jag kände sånt medlidande. Och Susanna Kallur sedan, som var för laddad och sprang rakt in i första häcken. Hon som hade den snabbaste tiden.. Usch jag vill aldrig hamna i samma situation! Tur att det finns såna som Usain Bolt som inte behövde annat än chicken nuggets för att göra nytt världsrekord i 100m. Det känns nästan orättvist på samma gång.

Ännu en grej! Min bror var björnen som härjade i Lovisa. Haha det står väl i varenda tidning.
Hanso

Mina vänner är alltid lika underbara.
Men här hade vi redan tröttnat på hippitemat och övergått i det 'vanliga'..

©Viggo
Ikväll vet jag inte vad det händer.
Peace & Love, Hanso

Ja hur ska det egentligen bli, när jag tänker somna redan på första fysiktimmen? Man undrar sa flundran om gäddan är en fisk. Egentligen är jag nog inte lat bara lite ointresserad av Newton och E=mc². Bra formelminne har jag (men jag undrar vad formeln egentligen betydde). Modersmålet var iallafall intressant så det var dagens tummen upp. Nu ska jag iväg till prg och det ska bli skoj-oj-oj. Visst lever jag väl helt okej fast skolan börjat.
Hejsvejsilingonskogen! Hanso

 

Imorgon börjar skolan.
Sommarlovet är över och det känns som om en vecka ligger bakom, inte två månader. Jag älskar sommarlov. Just nu är jag lite tom inuti. Och så är jag flunssig.
Hanso

Det blev en massa sportplansgrejs hela veckoslutet och mycket Osse. Mycket trött helatiden utom då det blev natt, då blev hjärnan plötsligt mycket klarare. Varfördetdå? Mycket opraktiskt men däremot mycket roligt. Jag har nog lite nostalgi när jag tänker på skriban för tillfället. Saknad. Och jag önskar jag fick säga hejdå en gång till.

 
Hanso

Pargas var väl något för mycket länge sedan. Mycket längre sedan än en veckaochlitepå.

---

Det känns tillochmed långt borta när jag tänker på skriban jag kom hem från idag. På samma gång känns det närmare än något annat just nu. Det är liksom lite tyst här inuti mig. För jag minns och glömmer aldrig tusen skratt och allt annat.

Hela hjälpledargänget

 
Framför mig ligger tävlingar och konfirmation för mina superduktiga konfirmander och konfirmationsfest därefter. Sedan har jag bara en natt och en dag och en natt till innan skolan börjar. Hur overkligt känns inte det?
Hanso