h

Över vägar och ängar har hon gett sig till ro,
den hotande kopakta Dimman.
Längre bort, i slutet av mitt synfält,
är hon mäktig och ger inget utrymme för andra.
Hur jag än försöker ta tag i henne,
känns det som om hon slinker mellan mina fingrar.
Nyfikenheten driver mig framåt med snabb fart,
och lämnar oron och rädslan bortglömd.
Snart känner jag hur synen försvagas,
då varje vattenpöl blir en stor överraskning.
Med stora förväntningar och alltför lite vett,
trycker jag på gasen och finner mig i Dimmans mitt.
Jag låter henne slita i mig och styra mig dit hon vill,
utan att våga be henne om att lösgöra ögonbindeln.

Hanso