h

Här ser ni en nysstagen bild på mitt projekt, en sammanställning av texter jag skrivit, från år 1998 och framåt. Har döpt den "Söker en lysande själ bland en miljon äventyr" för att jag tycker det är en perfekt beskrivning på ett liv. Hela livet söker man en lysande själ. Och man gör det bland en miljon äventyr. Önskar jag kunde visa upp varenda sida här, men det går ju inte. Är iallafall nöjd över resultatet!



Bokens förord: 

  Jag vet egentligen inte vad det var som fick mig att börja skriva. Jag har alltid pratat mycket, och haft en massa åsikter som varit mer eller mindre smarta. Jag har oftast inte varit så blyg för mig själv och mina egna känslor. Därtill har jag även tyckt om att bli hörd och sedd. Det var kanske därför jag märkte tjusningen i att uttrycka sig i ord. När jag pratade för mycket, så mycket att nästan ingen mer orkade lyssna, gick det att skriva ner det jag tänkte. På papper får man säga vad som helst, utan att någon behöver lyssna. Man behöver inte bry sig om vad andra tycker och tänker om en.
 När jag var liten skrev jag böcker och min största dröm var att skriva bilderböcker för barn. Jag ritade till, vilket inte blev så vackert, och band sedan ihop så att det skulle se ut som riktiga böcker. Jag brydde mig inte om mina stavfel, utan skrev det jag ville få sagt. De flesta sagorna jag har kvar handlar om barn, prinsessor och djur. Jag minns att jag i dagis fick berätta för en dagistant en egen saga, och hon skrev ner det. Vi gjorde det kanske två gånger, men jag älskade det, och minns fortfarande precis hur jag satt och berättade för henne. I lekis började jag skriva ner sagor själv. Jag tror att "Sagan om prinsessa och spöke" var bland det första jag skrev. Jag tyckte sagan blev lång, och var väldigt nöjd över mig själv att jag orkade skriva den till slut. Det gjorde inget att jag skrev med flera centimeter stora bokstäver, eller att halva sidan bestod av en tekning.
 Jag fortsatte med att drömma om att skriva egna böcker. Jag vet inte hur många berättelser jag har börjat på utan att slutföra dem. De första kapitlen jag började på gick bra, men sedan blev det stopp och där stannade det. Jag tror jag har skrivit två hela böcker tillslut, en alldeles för mig själv som jag skäms väldigt mycket över, och en tillsammans med en kompis. Vi skrev vartannat kapitel, och det blev tjugo kapitel tillsammans. Vi har fortfarande inte gått igenom den och rättat, printat ut den och gjort den till en bok, men jag är väldigt stolt över den. Jag gav upp mina försök att skriva böcker när jag var ungefär tretton, och efter det har jag skrivit noveller och dikter eller annorlunda texter.
 Mamma har alltid läst sagoböcker för mig, och jag har därför själv börjat tycka om att läsa. När min lillebror var liten tyckte jag mycket om att läsa högt för honom. Jag har läst alla sju Harry Potter böcker högt för honom. Jag lever alltid mig väldigt mycket in i böcker jag tycker är bra, och påverkas av det jag läser. Jag vill påverka andra med mina ord någon gång, så som ord påverkar mig!
 När jag var liten skrev jag om allt som föll mig in, rädslor, kärlek och glädje. För några år sedan skrev jag mest sorgsna texter, vilket andra kanske tycker är underligt, för jag var själv inte deprimerad då. Det var bara det, att det var så lätt att skriva om sorg. Alla berörs av sorg, och det är lätt att beskriva. Kanske det också var ett sätt för mig att göra mig av med sorgsna känslor, så jag inte behövde känna dem själv. Idag försöker jag skriva varierande, men oftast handlar mina texter på ett eller annat sätt om kärlek. Jag tycker om utmaningar, och försöker göra mina texter innehållsrika och intressanta. Det skall alltid finnas en dold mening eller något överraskande för att jag skall bli riktigt nöjd.
 Jag har alltid skrivit dagbok, även om jag ibland haft pauser på kanske halva år. Det är omöjligt att skriva om man inte har lust med det. Detsamma gäller texter, jag kan inte tvinga mig själv till att skriva, utan skriver då det faller mig in. Jag kan skriva uppsatser i skolan fast jag inte har lust, men då blir jag inte nöjd med det jag skriver. Det bästa är att när jag får inspiration och har en ide, blir det alltsomoftast precis så bra som jag önskar. Det blir oftast perioder då jag skriver mycket, och perioder då jag inte skriver alls. Då jag en gång fått inspiration och lyckats, blir jag uppmuntrad att fortsätta skriva och gör det tills jag inte orkar mer.
 Jag har svårt att bli nöjd med något jag gör, men när det gäller texter är det inte så. Jag blir lätt stolt över det jag skrivit, även om jag efter några år skäms över det. När det sedan gått ytterligare några år, tycker jag bara det var gulligt att jag skrev något och tycker det är bra därför.
 Ord är känslor som kommer rakt inifrån hjärtat och själen. Även om man tänker sig in i en annan persons roll och skriver ur den synvinkeln kommer orden någonstans ifrån. Texterna är kanske en överdriven variant av en känsla jag själv haft. Jag lyssnar gärna på vad andra personer har att säga, och försöker förstå hur andra tänker, och det gör att jag får nya perspektiv. Ibland känns mina texter privata just därför att det jag skriver oftast har en riktig källa.
 Denhär boken är en sammanställning av de texter jag är mest nöjd med just idag. Hoppas du gillar det!

HHHHanso